lördag 3 november 2012

Saknad :'(

Hejsan!

Idag har jag varit på min kryssning med mamma, Melwin, Mormor och Ludwig nnan vi kom hem. Men nu tänkte jag inte berätta om det. Nu skulle jag berätta om min pojkvän Fredrik. Jag älskar honom som in i bomben. Jag skulle inte kunna leva utom att kunna veta att han tar stor plats i mitt hjärta. Jag skulle inte kunna leva om inte jag tog stor plats i hans hjärta heller. Men det är ett problem. Vi får inte träffas. Jag mår jättedåligt för det. Jag vill träffa min älskling. Jag älskar ju honom och han älskar mig. Jag kan göra allt för att få träffa honom. Från att hoppa framför en bil till att hoppa från ettans trampolin i simhallen. Du, Fredrik! Om du läser det här så är denna text till dig.

Du är mjuk och gullig att vara med.
Jag älskar när du pillar i mitt hår.
När jag ska somna när vi tittar på TV.
Då får jag ligga med huvudet i ditt knä.
När du ska koppla av så lägger du som jag gör.
Du kan blir stirrig men det klarar jag.
Det är bara att ta dig till ett lugnt och tyst rum.
Sätta dig ner och andas.
Men nu i sommar.
Då hände något som inte fick hända.
Vi fick inte träffas.
Du mår dåligt av det.
Jag mår dåligt av det.
Men jag ska bara säga en sak.
Jag älskar dig över hela mitt hjärta.
Ludwig läste en text för mig som jag kände igen mig på.
Tänk dig att jag är pappan.
Tänk dig att du är sonen.

Sonen sa till sin pappa.
- Jag vill ha en stor present i 18-årspresent istället för flera små. Vad kan jag få då?
Pappan svarade:
- Ehh, jag vet inte riktigt. Det är ganska långt kvar. Det är ju två år kvar.
Dom två åren gick och sommaren som pojken fyllde 18 år så fick han problem att andas. Pappan ringde ambulans och sonen skickades till sjukhuset där han kontrollerades. Sonen var medvetslös. Men hörde svaga ljud. Doktorn kom in och berätta resultatet.
- Ja, det ser inte alls bra ut det här. Det är en väldigt svår hjärtsjukdom du fått. Du kanske dör om fem-sex år.
Pappan började gråta. Då flämtade sonen till.
- Sa han att jag skulle dö om fem-sex år.
Pappan svarade:
- Ja, tyvärr så sa han det.
Sonen kryade på sig men hade fortfarande sjukdomen kvar i kroppen. Dagarna gick och dagen som han fyllde 18 så gick han upp och hittade ett brev på köksbordet som det stog:

Kära Son!

Om du läser det här så kanske du också undrar var jag är på din 18-årsdag. För två års sen sa du att du ville ha en stor present av mig. Nu har du fått det. På måndag ska du åka till sjukhuset och få ett nytt friskt hjärta av mig. Grattis på födelsedag min son! Lev långa fina år nu så ses vi snart! <3

Puss och kram Fredrik! Jag älskar dig extremt mycket! <3 < 3 <3 < 3 < 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar